((Uppfylla drömmar))

Tis 6 nov 2001 12:29

så svårt. när allt känns så orelevant. vad ör jag här?. och varföfr frågar jg mig dom frågorna?

jag ahr inte speciellt tråkigt i skolan just nu. nästan roligt faktiskt. men det är nåt som är fel. nåt som gnager och biter i min hjärna. men ajg vet itne vad det är. men det är nån känsla om tt det är inte här jg borde vara nu. jag borde vara nån annn stans. borde uttnyttja livet bättre. men ändå har jga ingen aning om vad dettta andra kan vara.

sluta skolan och åka utomlands? nä. det har jag faktiskt ingen lust med just nu.
jag vill inte vara här men ändå är det ingen annanstans jg kan komma på att jag vill vara.

och det är höst. blöta skor och blöta jackor. blek hy och snörvel. men var ör känslan av höst. när blev det den 6 november. vad är det jag ahr missat. var tog september och oktober vägen.
det är kalrt man känner sig stressad när tidenn grå så fort. snart springer jga ut med en vit mössa på mitt huvud och blommor kring min hals. Det är då jag vill uppfylla mina drömmar. men om tiden går så fort som den gör nu hur ska jag då hinna med alla drömmar jg vill uppfylla. och hur ska jag veta vilka drömmar jg vill uppfylla och vilk drömmar jag skiter i. kan man sortera ut drömmar så för att man inte ahr tid?

hur kan mna inte ha tid att göra det man vill. hur kna man leva för att göra saker andra vill. jag dör snart. jaga har så mcyket att hinna innan dess. vad gör jag här då?
borde jag inte ut i världen och pröva mina vingar. när jag åndå kommer få läsa på komvx. sk man behöva vänta på att uppfylla sina drömmar för at man inte har tid nu. om jag inte har tid nu. vad är det som säger att jag har tid sen.

undrar om jag ska sluta efter tvåan? men varje gång jag ätnker så är det som att ajg tänker...nä men ett tag till orkar jag. men gör jag det? och vågar jag sluta? vågar jag lämnas öpppen för världen och bara mig själv att kräva saker av och få mig själv att uppfylla saker. innebär inte skolan en trygghet i att inte behöva tänka så mycket själv. jag undrar det.

två gånger detta år ha jag legat på sjukhus. alldeles vidrigt högt crp med läkare som inte kan förstå vad det rä för fel. två gånger inom ett halvår har jag haft så ont när jag andas att jag vridit mig av smärta. vad beror det på? hon som aldrig var sjuk har plötsligt fått ett andra hem på sjukhuset.

men nu. plöstlugt vet jag vad jag vill. jag vill inte sluta nu. jag vill känna tryggheten jag känner här. men jag vill itne göra arbeten. jag vill inte jobba något förutom på kraktärsämmnena. men jag inser att det är omöjligt. det rä särför det rä så svårt att gå kvar. för jag vill inte hamna på sjukhus en gång till. jag tänker int e göra det.

VAr tog tårarna vägen. de tårarna som rann varje dag på sjukhuset? stängde jag dom inne i hjärtat eller rä dom slut?

((avundsjuk på hans sätt att skriva))
(( varför ska det vara så förbannat svårt att veta vad man vill))


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0