Thoughts from the past

Okej. Så var det dags för Lunarstorm att stänga ner. I sju år hängde jag där. Jättemycket. Sen kom Facebook som en stormvind och tog det hela till en ny nivå. Men alla dagboksinlägg jag skrev på Lunarstorm under sju år ville jag spara. Så här är dom. 328 stycken blev det. Och bara för att vara lite extra nostalgisk måste jag spara lite mer information jag hade på min sida där. Som att jag besökte Lunarstorm 2803 gånger. Och jag blev medlem den 27.e augusti 2000. Ungefär samtidigt som jag började gymnasiet. Här är min profilpresentation:

det som igår var en känsla av alltings underbara självklarhet har idag ersatts av melankoli. pure melankoli. Bara Nicolai sings Edith kan rädda mig nu. Därför höjer jag volymen ytterligare. kryper tätt intill (högtalarna) och blundar. tänker i ren christer björkman-anda att "imorgon är en annan dag". idag är mest bara ett tidsfördriv.

jag kommer ihåg mitt och genevives samtal om killar för ungefär två tre år sedan. jag berättade att jag tycker det är så jobbigt med det där eftersom jag aldrig orkar höras hela hela hela tiden. jag blir bara trött och irriterad på sånt. jag hörs ju inte med kompisarna hela tiden och dom vet ju att jag diggar dom ändå (hoppas jag). samma sak borde gälla killen, ansåg jag. och genevive sa att det är bara för att jag inte varit tillräckligt kär. när jag träffar rätt kommer jag också vilja prata med honom varje dag och mer. och så sitter jag här. två tre år senare och inser att hon hade rätt. Han har kommit in i bilden. situationen förändrades dratiskt. nu vill jag inget hellre än att höra hans röst. flera gånger om dagen. helst alltid. så fort jag vaknar vill jag ringa honom. verkligen Så Fort Jag Vaknar. den absolut första tanken som kommer upp. och ja nej jag förstår mig inte på sånt här. en känsla som övergår mitt förstånd. och hur gör man för att inte bli en stalker? jag Kan inte.

och så bara dök han på nytt upp i mitt liv med dom där sjukt vackra ögonen (och en ny bling bling i örat) och jag känner hur strindbergs ord (för det var väl han som skrev detta?!) : "Han kom som ett yrväder" blinkar som en nattklubbsentré rakt framför min ögon. Jag som var So Over Him är nu tillbaks på patrik isakssons ruta ett. Herregud.

om ett bevis på att man har blivit pensionär är om man uppskattar att man får hålla sig frisk så är jag pensionär nu. jag jobbar jevligt mycket och det känns som om jag inte har tid till någonting men jag mår bra. jag mår jättebra! jag dansar fram längst gatorna och jag är frisk och jag har fått ett schema-jobb. ett schemajobb! och ett jävligt skönt schemajobb tillochmed: 80%-tjänst med 24timmarspass så jag jobbar bara 9 dagar i månaden vilket betyder att jag är ledig 21 dagar. 21 dagar! det är ju helt fantastiskt bra. och decembers jobbkvot som slutar på lördag har gjort mig lacking på festen så juldan känns så rätt. så bra. så ypperligt! och sen väntar en ledighet ända fram till tionde januari. och ja, vad ska jag säga, idag är jag närmare all girl summer fun band (as happy as can be) än vad jag är datorn här bredvid mig på medborgarkontorets datorsektion. Adios och godjulochgottnyttår!

just nu alldeles precis nu skulle jag kunna lägga mer ner i gerds sammetsröda soffa och gråta men det gör jag inte utan istället tackar jag ja till galagoprenumeration som jag egentligen inte har råd med och hänger på alla andra sidor än ams.se vilket bara är ett väldigt dumt beteende eftersom jag längtar hem till min lägenhet och jag borde bara se till att få färdigt det jag kom hit för att göra men det har gått tre timmar och jag har inte lyckats göra någonting annat än att uppdatera mig om stinas resa och läsa alla jävla toleransmail som alltid är så många och som bara får mig att vilja skrika och jag hoppas att inte någon av de andra ledarna läser det här för då kommer det bara bli en härva av babbel men nej det gör de nog inte för de har inte lunarstorm någon av dom tror jag och efter helgen måste jag ha scarf/halsduk på mig jämt och det gör mig väldigt förargad och lite orolig att jag ska få dagisjobb för det vore pinsamt om halsduken föll på fel plats och nej idag är helt enkelt inte en hållbar situation och du fan jag bara tänker på dig när jag skriver i denna enligt dig favoritstil och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mig själv när det inträffar och ja nej för några dagar sedan kom en dag som var fylld av små och stora mirakel och underverk men idag är inte en sån dag på långa vägar och all girl summer fun band sjunger att de är happy as can be och well what to say - not me.

vad som förut kändes som något främmande har nu återigen blivit till mina hoodz!
fötterna går vant runt bland torg och gator och dofter och bussar och klubbar.
men jag är fortfarande desperat efter jobb, så desperat att jag i helgen frågade hånglet om han inte kunde fixa jobb åt mig på hans pizzeria. "ja, jag är jättebra på att hacka lök".
hey, vad gör man inte? För övrigt blir min trapphussvit mysigare och mysigare, och med en nyligen påbörjad mumindalen - trollvinter börjar hösten arta sig. ordentligt!

i´m in malmö och damn jag har ont i huvudet! saker och ting är inte riktigt som jag skulle kunna önska. jag känner mig ganska lost. och stressad och inte så harmonisk alls. jag behöver ett jobb och jag behöver pengar och jag behöver koll. men ett bra tecken är iallafall att mina känslor är med mig, de finns där. jag är inte all tuned off som jag brukar bli i sådana här situationer, jag känner hur det sprakar i huvudet. igår grät jag till saltkråkan, jag blev så rörd. jag gråter nästan varje gång jag ser på tv nuförtiden. och ja, jag ser det som en bra sak. en annan bra sak är att jag ska till rwanda i april! oh, that almost makes everything feel good! men gatorna är inte riktigt dom samma nu i september. eller, mina fötter känner dem inte riktigt än, eller längre.

idag ser jag ut som en fjortis i trashförpackning. de där sorgsna ögonen. jag får tårar i ögonen av det mesta, och vid hälften av gångerna droppar de ner på kinden. jag gråter för att johan och pias pappa inte hann uppleva sin dotters bröllop. jag gråter för johan och johannas treminuter långa moviemoment. jag gråter för att hästkollektivet har splittrats. jag gråter för att våren är förevigt slut, och att hösten börjar nu. jag gråter för att jag är trött. jag gråter för att jag drömde om att det stod ett spöke bredvid min säng. ögonen tåras så fort något känns vackert, sorgligt, melankoliskt, stressigt, förevigt förbi. hela jag är en trasa.