(silence is beautyful)

Fre 4 apr 2003 17:38

urk.

dubbelurk.

för det första. har jag råkit linda foten för hårt i tre veckor så nu har jag fått ont i en nerv som kommit i kläm. övriga tassen mår relativt ok men nerven ömmar. och jag kommer på efter tre veckor att det gör bajsont i foten för att jag lindar den för hårt.

what a fucking idiot.


och för övrigt ä allt annat också urk nu.

solen har försvunnit. molnen domderar.
och jag vill bara sova.
sova. sova. sova.

känns som inget nytt händer. allt bara går i repeat.

gå i skolan. skratta. luncha tillsammans. prata om helgen (som varit och som komma skall) planera för helgen. vandra. bli full. dansa. snacka. vara bakis. skvallra.
och så om igen.

repeat repeat repeat.


jag har ingen lust att gå ut. jag har lust att sitta och dricka varm choklad och äta bullar. snacka om väsentliga saker. inte snacka om människor i kalmar. jag är trött på kalmar. samma gamla människor överallt.

men jag är för oinspirerad för att dra igång mysiga dricka-varm-choklad-och-äta-nybakta-bullar-kväl lar.
så jag maler på. om hur kul jag hade det i helgen. om hur full jag var. lyssnar på vad andra har gjort när de är tokfulla. skvallrar om alla-de-där-man-vet-vilka-de-är-men-inte-känner . och jag fortsätter att planera inför helgen. om och om igen.

men de senaste dagarna har jag mest vart tyst.
är trött på allt ljud. överallt är det stim. skratt. skrik.
det maler på.
ibland kommer jag med någon kommentar. försöker orka vara delaktig. men jag orkar inte. det blir för mycket ljud. vill ha tystnad. långa tystnader utan någon som avbryter. att våga låta det vara tyst. sitta tillsammans vid ett bord och låta tystnaden vara vacker. för den är vacker.
på måndag sätter jag mig nog själv. fast det är också jobbigt. för då måste man försöka förklara varför man vill sitta själv. och vissa tror att man är sur.

men jag är inte sur! jag bara trött. lite lättretligare än vanligt dock men inte sur.
trött på alla ljud. trött i min kropp. trött i hjärnan.

jag lovar. jag är bara trött.
men själv villl jag inte riktigt heller vara. jag vill vara lugn och tyst tillsammans.
det skulle vara ultimat. men det går ju itne riktigt att kräva. det är väl ingen som vill hänga med en depparjeppe.
så mellan att vara tillsammans och stoja och timma, och vara själv men få ha det lugnt väljer jag utan tvekan ensamheten.
inte för alltid.
bara just nu.


(för övrigt var jag ute i onsdags och hade det kalaskul. men som alltid. samma sak om och om igen)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0