Han var jäkligt snygg...
Lör 22 sep 2001 01:10
min fader igen. ständigt denna besvikelse.
planerat att komma och hälsa på honom. jag och anja tog flyget hit och berättade när vi skulle komma. komemr till Arlanda. åker till pappas lägenhet. Ringer på dörren och knackar och ropar in i brevnedkastet. inget svar.
fan då. varöfr är han itne hemma när vi har bestämt. men han kanske bara är ute.
vara skit kisssenödig. kissa i buskarna bakom pappas balkong medans man väntar.
då såg ajg att balkong dörren var öppen. Aha, han har nog lämnat den öppen för att han var tvungen att göra något och så skulle vi kunna komma in. Lyfter upp Anja för balkong räcket och Anja kommer och öppnar. Och vem ligger i soffan om inte Far själv...hur han inte kunde höra vill jag itne ens tänka på. var det så att han faktiskt sov ovanligt djupt elelr fanns det någon anan anledning att han låg sådär på soffan.
HAn luktade ju sprit och hade ett glas med vodka och fanta på bordet. i köket stod en anann vodkaflaska. TOM! sån som han hade köpt i Estland...och det var för bara en vcka sen...så allltså ahr han druckit en och en halvliter vodka på mindre än en vecka.
FAN. varöfr kan inte jag ha en pappa som kan ta ansvar för sig själv. Varför måste min fader vara så opålitlig i isitt humör. har sina deprimerade veckor och har sina lite mindre dprimerade veckor. Jag har börjat tro att han dricker allltför ofta nuföttiden.
Han VISSTE att ajg och anja skulle komma. och ändå (tror jag) drack han coh däckade...sedan när vi skulle snacka med honom bara sluddarde han och upprepade sig.
Jag undrar lite hur det känns. att ha en pappa som är ansvarstagande. att ha en pappa som kna ta hand om sig själv. Ja, i stora drag undar jag hur det är att ha en pappa.
MIn pappa är så lätt att bli besviken på. hur snälll han än är...
Undrar lite var han tog vägen. Den unga rebellen med trasslig barndom. Den busiga charmören. Den demonstrerande 70-talisten. Den lockiga mystiska varelsen med glädje i ögonen.
Blev han gammmal och tjock och halvalkis?
Nä, han blev nog bara som sin far. Och hela sin släkt. Med depromerad syn på livet. Med en vilja attt vara olycklig. Med en strävan att ha det svårt. LÅngtifrån allt det lyckliga...
Det var nog lättt att falla för pappa. HAn hade en väldig charm som sagt. och såg lite mystiskt snygg ut. Men lycka; det har han aldrig arit något för...
min fader igen. ständigt denna besvikelse.
planerat att komma och hälsa på honom. jag och anja tog flyget hit och berättade när vi skulle komma. komemr till Arlanda. åker till pappas lägenhet. Ringer på dörren och knackar och ropar in i brevnedkastet. inget svar.
fan då. varöfr är han itne hemma när vi har bestämt. men han kanske bara är ute.
vara skit kisssenödig. kissa i buskarna bakom pappas balkong medans man väntar.
då såg ajg att balkong dörren var öppen. Aha, han har nog lämnat den öppen för att han var tvungen att göra något och så skulle vi kunna komma in. Lyfter upp Anja för balkong räcket och Anja kommer och öppnar. Och vem ligger i soffan om inte Far själv...hur han inte kunde höra vill jag itne ens tänka på. var det så att han faktiskt sov ovanligt djupt elelr fanns det någon anan anledning att han låg sådär på soffan.
HAn luktade ju sprit och hade ett glas med vodka och fanta på bordet. i köket stod en anann vodkaflaska. TOM! sån som han hade köpt i Estland...och det var för bara en vcka sen...så allltså ahr han druckit en och en halvliter vodka på mindre än en vecka.
FAN. varöfr kan inte jag ha en pappa som kan ta ansvar för sig själv. Varför måste min fader vara så opålitlig i isitt humör. har sina deprimerade veckor och har sina lite mindre dprimerade veckor. Jag har börjat tro att han dricker allltför ofta nuföttiden.
Han VISSTE att ajg och anja skulle komma. och ändå (tror jag) drack han coh däckade...sedan när vi skulle snacka med honom bara sluddarde han och upprepade sig.
Jag undrar lite hur det känns. att ha en pappa som är ansvarstagande. att ha en pappa som kna ta hand om sig själv. Ja, i stora drag undar jag hur det är att ha en pappa.
MIn pappa är så lätt att bli besviken på. hur snälll han än är...
Undrar lite var han tog vägen. Den unga rebellen med trasslig barndom. Den busiga charmören. Den demonstrerande 70-talisten. Den lockiga mystiska varelsen med glädje i ögonen.
Blev han gammmal och tjock och halvalkis?
Nä, han blev nog bara som sin far. Och hela sin släkt. Med depromerad syn på livet. Med en vilja attt vara olycklig. Med en strävan att ha det svårt. LÅngtifrån allt det lyckliga...
Det var nog lättt att falla för pappa. HAn hade en väldig charm som sagt. och såg lite mystiskt snygg ut. Men lycka; det har han aldrig arit något för...
Kommentarer
Trackback
