(det fanns en flicka)
Lör 6 apr 2002 23:45
det fanns en gång en flicka. denna flicka var alldeles normal. allt alldeles normalt. och trevligt. men tittade man djupare såg man att det bara var ytan som var som alla andras ytor. under denna flickas yta dolde sig något annat. och efter ett tag började allt som fanns i flickans djupa hav flyta uppåt. tränga sig igenom ytan. ytan var så tunn och allt som fanns under ytan lös igenom. då. då började de som hade blivit vänner med flickan dra sig undan. dra sig undan av rädsla. rädsla för vad det som fanns under ytan hade att erbjuda. flickan blev rädd för sig själv. rädd för att hon märkte att någonting förrådde henne. det var flickans egna ögon som förrådde henne. ögonen kunde inte trycka tillbaka allt som flöt upp. det kunde resten av hennes kropp. Till och med hennes mun var henne trogen. sa det som skulle sägas. var sådan hon skulle vara. men flickans ögon. det var dem som skrämde iväg flickans vänner ifårn henne. flickans ögon visade att under den vackra ytan dolde sig någonting elakt. ja nästan ont. flickans ögon sken av illvilja. och flickan själv förbannade sina egna ögon. förbannade sig själv för att hon inte hade makten över sina egna ögon. allt kunde flickan hantera. utom ögonen. ögonen visade allt ont. allt som fanns under ytan. och varje dag var det fler och fler som ryggade undan för flickan. alla som någon gång tittat i flickans ögon förstod att ytan bedrog. i flickans ögon fanns det inte ett enda tecken på godhet. och det skrämde alla. och en dag. när inte en enda längre satt kvar vid flickans sida bestämde hon sig. hon skulle förevigt förgöra det som varje dag förådde henne. när flickan hade utplånat sina fiender kunde inget längre tränga fram genom ytan. flickan behövde aldrig mer bli förådd. nu hade flickan full kontroll. och kunde i lugn och ro tänka sina ondaste tankar utan att något trängde upp genom den vackra ytan. inte ens en liten luftbubbla kunde tränga fram.
nu var det som hon alltid velat ha det. nu var flickan äntligen fullkomlig.
det fanns en gång en flicka. denna flicka var alldeles normal. allt alldeles normalt. och trevligt. men tittade man djupare såg man att det bara var ytan som var som alla andras ytor. under denna flickas yta dolde sig något annat. och efter ett tag började allt som fanns i flickans djupa hav flyta uppåt. tränga sig igenom ytan. ytan var så tunn och allt som fanns under ytan lös igenom. då. då började de som hade blivit vänner med flickan dra sig undan. dra sig undan av rädsla. rädsla för vad det som fanns under ytan hade att erbjuda. flickan blev rädd för sig själv. rädd för att hon märkte att någonting förrådde henne. det var flickans egna ögon som förrådde henne. ögonen kunde inte trycka tillbaka allt som flöt upp. det kunde resten av hennes kropp. Till och med hennes mun var henne trogen. sa det som skulle sägas. var sådan hon skulle vara. men flickans ögon. det var dem som skrämde iväg flickans vänner ifårn henne. flickans ögon visade att under den vackra ytan dolde sig någonting elakt. ja nästan ont. flickans ögon sken av illvilja. och flickan själv förbannade sina egna ögon. förbannade sig själv för att hon inte hade makten över sina egna ögon. allt kunde flickan hantera. utom ögonen. ögonen visade allt ont. allt som fanns under ytan. och varje dag var det fler och fler som ryggade undan för flickan. alla som någon gång tittat i flickans ögon förstod att ytan bedrog. i flickans ögon fanns det inte ett enda tecken på godhet. och det skrämde alla. och en dag. när inte en enda längre satt kvar vid flickans sida bestämde hon sig. hon skulle förevigt förgöra det som varje dag förådde henne. när flickan hade utplånat sina fiender kunde inget längre tränga fram genom ytan. flickan behövde aldrig mer bli förådd. nu hade flickan full kontroll. och kunde i lugn och ro tänka sina ondaste tankar utan att något trängde upp genom den vackra ytan. inte ens en liten luftbubbla kunde tränga fram.
nu var det som hon alltid velat ha det. nu var flickan äntligen fullkomlig.
Kommentarer
Trackback
