(älskling)
Fre 12 jul 2002 18:03
-söderman, vet du vad, sa Tjorven. Gissa vem som ska diska åt dig idag?
innan söderman hann börja gissa, stack där ut ett rufsigt huvud genom det öppna fönstret bakom honom
-Det ska jag, sa Stina
-Nää, försäkrade Tjorven, du är inte tillräckligt stark.
det tog en stund att övertyga Stina om det, men till sist måste hon motvilligt ge med sig. Tjorven hade dimmiga föreställningar om hembiträden, något sådant hade aldrig satt sin fot på Saltkråkan, men hon hade för sig att de var starka, järnhårda varelser som gick fram ungefär som statsisbrytaren när den bröt upp ångbåtsrännan om vintrarna. Och med ungefär samma kraft satte Tjorven igång med disken inne i Södermans kök.
-Lite får man slå sönder, försäkrade hon, när Stina vojade sig över ett par tallrikar som gick i golvet.
Tjorven hällde frikostigt med diskmedel i baljan, så att alltihop blev ett enda härligt skum. Hon diskade med kläm och sjöng så att det hördes ända ut till Söderman, medan Stina, ganska sur, satt på en stol och tittade på. Det var hon som var frun i huset,
-För dom behöver inte vara så starka, hade Tjorven förklarat.
-Inte så infernaliskt starka åtteminstonde, sjöng Tjorven, men sedan kom hon att tänka på något annat.
-Jag ska göra pannkakor också, sa hon.
-Hur gör man då, undrade Stina.
-Man bara vispar och vispar och vispar, sa Tjorven. Nu var hon färdig med disken, och hon tömde raskt ut diskvattnet genom fönstret. Men där nedanför låg Matilda, Södermans katta, och solade sig. Hon for upp med ett vettskrämt jamande och kom sättande in genom köksdörren så att skummet yrde om henne.
-Man ska inte diska katter, sa Stina strängt.
-Det var en olyckshändelse, sa Tjorven, Men om man har diskat dom, så måste man torka som också.
Hon tog diskhandduken, och de hjälptes åt att torka Matilda och lugna henne. Det märktes att Matilda ansåg sig skamligt behandlad, för hon jamade argt då och då och efteråt vile hon bara sova.
-Var har ni mjölet, frågade Tjorven när hon äntligen kunde tänka på sina pannkakor igen, Ta fram det!
Stina klättrade lydigt upp på en stol och drog ut mjöllådan ur köksskåpet. Det var svårt, man måste sträcka sig så för att nå den, tung var den också. Och sannerligen, Tjorven hade rätt, Stina var inte tillräckligt stark.
-Oj, jag tappar den, skrek hon. LÅdan vinglade till i hennes späda händer, så att det mesta av mjölet for ut. Och det for ut på Matilda som lagom hade somnat på golvet nedanför.
-Titta, det blev en helt annan katt, sa Tjorven häpet.
Matilda var svart i vanliga fall, men det djur som nu med ett tjut flög ut genom dörren, det var vitt som ett spöke och hade vilt uppspärrade ögon.
-söderman, vet du vad, sa Tjorven. Gissa vem som ska diska åt dig idag?
innan söderman hann börja gissa, stack där ut ett rufsigt huvud genom det öppna fönstret bakom honom
-Det ska jag, sa Stina
-Nää, försäkrade Tjorven, du är inte tillräckligt stark.
det tog en stund att övertyga Stina om det, men till sist måste hon motvilligt ge med sig. Tjorven hade dimmiga föreställningar om hembiträden, något sådant hade aldrig satt sin fot på Saltkråkan, men hon hade för sig att de var starka, järnhårda varelser som gick fram ungefär som statsisbrytaren när den bröt upp ångbåtsrännan om vintrarna. Och med ungefär samma kraft satte Tjorven igång med disken inne i Södermans kök.
-Lite får man slå sönder, försäkrade hon, när Stina vojade sig över ett par tallrikar som gick i golvet.
Tjorven hällde frikostigt med diskmedel i baljan, så att alltihop blev ett enda härligt skum. Hon diskade med kläm och sjöng så att det hördes ända ut till Söderman, medan Stina, ganska sur, satt på en stol och tittade på. Det var hon som var frun i huset,
-För dom behöver inte vara så starka, hade Tjorven förklarat.
-Inte så infernaliskt starka åtteminstonde, sjöng Tjorven, men sedan kom hon att tänka på något annat.
-Jag ska göra pannkakor också, sa hon.
-Hur gör man då, undrade Stina.
-Man bara vispar och vispar och vispar, sa Tjorven. Nu var hon färdig med disken, och hon tömde raskt ut diskvattnet genom fönstret. Men där nedanför låg Matilda, Södermans katta, och solade sig. Hon for upp med ett vettskrämt jamande och kom sättande in genom köksdörren så att skummet yrde om henne.
-Man ska inte diska katter, sa Stina strängt.
-Det var en olyckshändelse, sa Tjorven, Men om man har diskat dom, så måste man torka som också.
Hon tog diskhandduken, och de hjälptes åt att torka Matilda och lugna henne. Det märktes att Matilda ansåg sig skamligt behandlad, för hon jamade argt då och då och efteråt vile hon bara sova.
-Var har ni mjölet, frågade Tjorven när hon äntligen kunde tänka på sina pannkakor igen, Ta fram det!
Stina klättrade lydigt upp på en stol och drog ut mjöllådan ur köksskåpet. Det var svårt, man måste sträcka sig så för att nå den, tung var den också. Och sannerligen, Tjorven hade rätt, Stina var inte tillräckligt stark.
-Oj, jag tappar den, skrek hon. LÅdan vinglade till i hennes späda händer, så att det mesta av mjölet for ut. Och det for ut på Matilda som lagom hade somnat på golvet nedanför.
-Titta, det blev en helt annan katt, sa Tjorven häpet.
Matilda var svart i vanliga fall, men det djur som nu med ett tjut flög ut genom dörren, det var vitt som ett spöke och hade vilt uppspärrade ögon.
Kommentarer
Trackback
