två buskar och: Hejdå Fredrik!
Lör 28 maj 2005 14:34
Jag hamnade bredvid fredrik på flyget mellan oslo - arlanda.
Fredrik hade backslick, rutig skjorta och jeans. Inte nog med att vaxade tillbaka håret, han gav även håret den extra lilla knuffen bakåt med hjälp av ett par svarta solglasögon från christian dior. Han pratade mycket, den där fredrik. Jag märkte ganska tidigt att han försökte skapa kontakt. Jag ignorerade honom. Jag ville bara sitta tyst och titta på norge uppifrån. Men fredrik var oundviklig, och när han sträckte fram sin hand och sa ”fredrik” på bred skånska, var konversationen ett faktum...
Fredrik var från malmö, men för tillfället bodde han i london där han pluggade buisness managment. Jag frågade honom vad man blir om man pluggar det och då svarade han: ”jag har fan ingen aning, men alla säger att man kan tjäna jävligt bra med pengar, och det hoppas jag verkligen för annars skulle jag aldrig plugga något så tråkigt, och egentligen var det väl min pappa som var jävligt pushig på att jag skulle börja plugga”.
Fredrik berättade även att han hade gått på internatskola någonstans i norra värmland och han tyckte att:
”det var så jävla coolt att se the northern lights, du vet vad de e va?”
”norrsken?” frågade jag
”ja, just det ja” fortsatte han.
Det var som tur var lättare en jag trodde att för en konversation med honom. Det visade sig att fredrik hade ett stort kärleksförhållande till vår vän alkoholen, och han berättade mer än gärna om alla sina fylleanekdoter. Han hade visst varit jättefull när han skulle ta studenten på denna internatskola. Däckat i aulan. Spytt på skolgården. Kört rattfull inför ALLA lärare och föräldrar.
En annan gång hade han däckat utanför säkerthetskontrollen på flygplatsen och nästan missat sitt plan. Imponerande?!
Fredrik hade flugit mycket i sitt tjugoettåriga liv. Han berättade vitt och brett om vilka drinkar han brukade köpa på planet, och hur jobbigt han tyckte det var att vänta på drinkvagnen. Han tog upp säkerhetsmanuelen, och berättade att den här kunde han utantill, så många gånger som han kollat på den! När han var liten brukade han läsa den om och om igen. Då tyckte han att det var som en rolig tecknad serie. Jag förstod inte varför han malde på sådär om hans flygvana, ville han imponera på mig eller?
Jag undrade istället vad han skulle göra i stockholm och fredrik berättade att han minsann hade sommarlov, så nu skulle han ut och partaja i stureplans heta uteliv. Han hade tillochmed en kompis som redan satt och väntade på honom på arlanda, för han ”tänkte fan inte åka kommunalt!”
”Men du, du ska inte hänga med ut ikväll då?” kom det helt plötsligt ur fredriks mun.
Som tur var hade jag redan berättat för honom att jag hade varit i granada en vecka, och att jag hade varit ute igår och sen åkt direkt till flygplatsen (vilket för övrigt verkade ge mig höga bonuspoäng hos honom), så att tacka nej till detta erbjudande var ju ganska förståeligt både för fredrik och mig.
Men även om jag tackade nej gav han inte riktigt upp, det märkte jag.
Planet gick ner för landning och jag började fundera på hur jag skulle lyckas bli av med honom när vi kom in på flygplatsen. det var då det hände. Precis när lampan för säkerhetsbältestvånget släcktes. Innan jag berättar vad som hände måste jag upplysa om en ganska relevant sak: Jag har ett projekt. ”det är skönt att ha projekt, små och stora” skrev en vän till mig en gång i ett brev och mitt projekt är: VILDKVINNAN! jag vill känna mig lika vild lycklig fri som den uråldriga vildkvinnan! Jag har därför slutat att raka mig under armarna. Två stora buskar har bildats och det var det som hände i det där ögonblicket då säkerhetsbältestvångetknappen släcktes. Jag gäspade. Och sträckte min armar högt upp mot det plastinredda taket. Iförd linne blev två buskar väl synliga...
Fredrik packade snabbt ihop sina prylar, trängde sig förbi en gammal gubbe och tryckte sig framåt. När jag väl kom ut från flygplanet såg jag honom långt där framme och han försvann snart in i folkhavet.
Två buskar och: Hejdå Fredrik.
Ha en bra kväll och ha ett bra liv, och det var faktiskt lite trevligt ändå att sitta bredvid dig i femtiofem minuter.
Två buskar och: Hejdå Fredrik!
Jag hamnade bredvid fredrik på flyget mellan oslo - arlanda.
Fredrik hade backslick, rutig skjorta och jeans. Inte nog med att vaxade tillbaka håret, han gav även håret den extra lilla knuffen bakåt med hjälp av ett par svarta solglasögon från christian dior. Han pratade mycket, den där fredrik. Jag märkte ganska tidigt att han försökte skapa kontakt. Jag ignorerade honom. Jag ville bara sitta tyst och titta på norge uppifrån. Men fredrik var oundviklig, och när han sträckte fram sin hand och sa ”fredrik” på bred skånska, var konversationen ett faktum...
Fredrik var från malmö, men för tillfället bodde han i london där han pluggade buisness managment. Jag frågade honom vad man blir om man pluggar det och då svarade han: ”jag har fan ingen aning, men alla säger att man kan tjäna jävligt bra med pengar, och det hoppas jag verkligen för annars skulle jag aldrig plugga något så tråkigt, och egentligen var det väl min pappa som var jävligt pushig på att jag skulle börja plugga”.
Fredrik berättade även att han hade gått på internatskola någonstans i norra värmland och han tyckte att:
”det var så jävla coolt att se the northern lights, du vet vad de e va?”
”norrsken?” frågade jag
”ja, just det ja” fortsatte han.
Det var som tur var lättare en jag trodde att för en konversation med honom. Det visade sig att fredrik hade ett stort kärleksförhållande till vår vän alkoholen, och han berättade mer än gärna om alla sina fylleanekdoter. Han hade visst varit jättefull när han skulle ta studenten på denna internatskola. Däckat i aulan. Spytt på skolgården. Kört rattfull inför ALLA lärare och föräldrar.
En annan gång hade han däckat utanför säkerthetskontrollen på flygplatsen och nästan missat sitt plan. Imponerande?!
Fredrik hade flugit mycket i sitt tjugoettåriga liv. Han berättade vitt och brett om vilka drinkar han brukade köpa på planet, och hur jobbigt han tyckte det var att vänta på drinkvagnen. Han tog upp säkerhetsmanuelen, och berättade att den här kunde han utantill, så många gånger som han kollat på den! När han var liten brukade han läsa den om och om igen. Då tyckte han att det var som en rolig tecknad serie. Jag förstod inte varför han malde på sådär om hans flygvana, ville han imponera på mig eller?
Jag undrade istället vad han skulle göra i stockholm och fredrik berättade att han minsann hade sommarlov, så nu skulle han ut och partaja i stureplans heta uteliv. Han hade tillochmed en kompis som redan satt och väntade på honom på arlanda, för han ”tänkte fan inte åka kommunalt!”
”Men du, du ska inte hänga med ut ikväll då?” kom det helt plötsligt ur fredriks mun.
Som tur var hade jag redan berättat för honom att jag hade varit i granada en vecka, och att jag hade varit ute igår och sen åkt direkt till flygplatsen (vilket för övrigt verkade ge mig höga bonuspoäng hos honom), så att tacka nej till detta erbjudande var ju ganska förståeligt både för fredrik och mig.
Men även om jag tackade nej gav han inte riktigt upp, det märkte jag.
Planet gick ner för landning och jag började fundera på hur jag skulle lyckas bli av med honom när vi kom in på flygplatsen. det var då det hände. Precis när lampan för säkerhetsbältestvånget släcktes. Innan jag berättar vad som hände måste jag upplysa om en ganska relevant sak: Jag har ett projekt. ”det är skönt att ha projekt, små och stora” skrev en vän till mig en gång i ett brev och mitt projekt är: VILDKVINNAN! jag vill känna mig lika vild lycklig fri som den uråldriga vildkvinnan! Jag har därför slutat att raka mig under armarna. Två stora buskar har bildats och det var det som hände i det där ögonblicket då säkerhetsbältestvångetknappen släcktes. Jag gäspade. Och sträckte min armar högt upp mot det plastinredda taket. Iförd linne blev två buskar väl synliga...
Fredrik packade snabbt ihop sina prylar, trängde sig förbi en gammal gubbe och tryckte sig framåt. När jag väl kom ut från flygplanet såg jag honom långt där framme och han försvann snart in i folkhavet.
Två buskar och: Hejdå Fredrik.
Ha en bra kväll och ha ett bra liv, och det var faktiskt lite trevligt ändå att sitta bredvid dig i femtiofem minuter.
Två buskar och: Hejdå Fredrik!
Kommentarer
Trackback
