Thoughts from the past

jag kommer ihåg mitt och genevives samtal om killar för ungefär två tre år sedan. jag berättade att jag tycker det är så jobbigt med det där eftersom jag aldrig orkar höras hela hela hela tiden. jag blir bara trött och irriterad på sånt. jag hörs ju inte med kompisarna hela tiden och dom vet ju att jag diggar dom ändå (hoppas jag). samma sak borde gälla killen, ansåg jag. och genevive sa att det är bara för att jag inte varit tillräckligt kär. när jag träffar rätt kommer jag också vilja prata med honom varje dag och mer. och så sitter jag här. två tre år senare och inser att hon hade rätt. Han har kommit in i bilden. situationen förändrades dratiskt. nu vill jag inget hellre än att höra hans röst. flera gånger om dagen. helst alltid. så fort jag vaknar vill jag ringa honom. verkligen Så Fort Jag Vaknar. den absolut första tanken som kommer upp. och ja nej jag förstår mig inte på sånt här. en känsla som övergår mitt förstånd. och hur gör man för att inte bli en stalker? jag Kan inte.